I sanningens sekund blir jag svag och rädd
mentalt kryper jag fram på mina bara knän
Känner hur de svidande molnen börja bildas,
vill stänga av alla svunna hemsökande bilder
som hånfullt dansar på min ömtåliga hinna

Ser ikonen ilsket blinka på skärmens ruta
Har varit här förut, vill inte förlora igen
Kan inte tänka vill inte prata,
behöver den tysta timida stillheten
för att kunna börja bearbeta

Jag fjärmar mig från världen, vill lämna
blodet och den sjungande sorgen bakom mig
Fötterna flyter fram, likt vattnet på gatorna
Låter dörren kraftfullt slå igen bakom mig,
likt tvärdragets makt genererar inombords

Även om jag i stundens hetta gick,
kommer jag alltid tillbaka
och det vet du
För att jag älskar dig
mer än du kan ana

Till slut tar du mod till dig,
tassar näpet,
nästan ljudlöst in
Efter många hårda ord,
mjukheten tillslut sig infinner

I varandras famn vi trösten finner,
vi skapar tillsammans en sjö av tårar
Snälla lämna mig inte, du är mitt allt
är orden som saktmodigt
snyftas fram

Även om jag stundvis går,
kommer jag alltid tillbaka
och det vet du,
för att jag älskar dig
Min vänstra vinge