Jag trodde aldrig att jag
skulle vara så olyckligt glad
över att vara jag.

Jag trodde aldrig att du
skulle komma hit, retur
och jag visste inte hur


Nu står jag vid flaggan och ler
innanför muren av el.
Allt det jag hade finns kvar
inom dig.


Jag trodde alltid att jag var
någonstans, nära ett svar
det kunde ha varit idag.

Och jag såg hur du försvann
i en dimma omkring ditt land
där färjan aldrig kommer i hamn


Nu står jag i regnet och ser:
inget - jag ser inget mer.
Allt som jag hade försvann
inom dig.


Kommer du ihåg hur det var?
Våran allra första dag?
Det gör inte jag.