HAMLET

Sitter i teatersalongen och biter lite nervöst på naglarna och funderar över om det var så bra att beställa plats på första bänk…? Efter att ha varit här fem gånger…borde väl vissa börja känna igen oss… I den lite kyliga luften ligger en doft av scen kläder och spänning… Jag tittar på ”Mick” och ler. Hon ler tillbaka och visar tydliga tecken på att vara lika nervös som jag…
- Ta taa……tatatataaa!
Nu är de igång…där har vi dem! Usch, Horatio såg mycket bättre ut utan helskägg - få se nu om ni kan göra bra ifrån er! Får se nu om Marcellos klarar det i dag! Nähä!!! Snygg räddning av Hamlet. Tänk att Marcellos aldrig kan komma ihåg sina repliker… Han är inte så snuvig längre Hamlet. Han höll på att börja gråta i förra scenen… Så har vi Ofelia…” Han höll mig på en armlängds avstånd och… ” Gud vad den monologen är löjlig. Jag tittar på Mick, som fortfarande sitter och skakar, hon ser helt förstörd ut…Horatio stod och stirrade på henne i 3 minuter...stackaren. Voltimand…en deras dagen rasar han ihop.....- God dag! God dag! Gylenstern och Rosenkrans. Hur kan man se så hemsk ut som Rosenkrans?!
Hamlet: -.Ord! Ord! Ord! Ni kan inte ta något av mig som jag hellre vill ge er…
Nääää! Var har han gjort av alla de där illmariga leendena? – ”Att vara eller icke vara…” Gud vad han skriker!!!! Snart går väl stämbanden åt skogen! Han har faktiskt varit rosslig i halsen på sistone…



SCEN 2

Här kommer Ofelia…
Ofelia: - Hur mår min Prins?
Hamlet: - Tackar ödmjukast bra! Bra! Bra.
Ofelia: - Min prins, av er har jag fått minnes gåvor, som jag vill be att få lämna åter.
Hamlet: - Gåvor? Jag?! Jag gav er aldrig någonting.
Hamlet: – Ha, Ha! Är ni är bar?
Ofelia: - Min prins!
Hamlet – Är skön…?
Hamlet - Jo, om ni ärbar och skön, borde ni inte släppa er ärbarhet till tals med er skönhet. Nu ser han så där gråtfärdig ut igen…
Hamlet: – Om du skulle gifta dig, vill jag ge dig detta i hemgift: Du må vara kysk som is och ren som snö – du skall ändå inte undgå förtal. Gå i klostret!
Det var hemskt vad han ser rödögd ut idag....Vad i hela friden har han gjort egentligen?!
Hamlet: - De stores vanvett bör bevakas väl....
Just det lilla Kungen!

Så var det pause...
Dass, cigarett och hysteriskt fnitter över Horatios stirr anfall! Försöker sedan energiskt övertala Mick att hålla med mig om, att Leartes både ser bra ut och spelar bra.
Ding! Ding! Ding! Ding!
In igen. Nu är det inte så kallt längre.
Hi hi hörs på långt håll. Att Leartes och Hamlet övar fäktning bakom scenen..
Ta taa…..ta ta ta……… Del två
Kan de inte tota ihop någon bättre musik?
- Ahklrrrröh ……..Thomas von Brömssen som drottning i ”Gonzales mord”.
- Öh, Se upp!!! BRAK! Hamlet gick baklänges rakt in i väggen. Allvarligt talat har jag länge
väntat på det! Gud vad han svettas! Han är inte alls i form i dag. Verkar trött…
Kungen: - Hur mår min frände Hamlet?
Hamlet: - Förträffligt, minsann. Jag spisar vid kameleontens taffel. Äter luft, späckad med fagra löften; så kan ni inte göda kapuner.

Hamlet: - Min fröken, får jag ligga i ert sköte?
Ofelia: - Nej, min Prins…
Hamlet – Jag menar, med huvudet i sköte. Tänkte ni att jag menade något oanständigt?
Ofelia: - Jag tänkte ingenting, min Prins.

Publiken skattar! Hamlet är med direkt!
Usch vad han spelar över…
Så, var det dags för Leartes… Uj uj uj vad go han ser ut… Helst när han tittar över kanten, på Kungen med ett fårskalligt uttryck i ögonen.
- Ge mig min far…
Mick böjer sig fram och ler menade mot mig. Jag biter mig i tungan och försöker låta bli att le…
- Jag hade kunnat tala ord av eld… (Jag hade kunnat drägla i timtal)
Leartes och Hamlet i graven…
- Var god tag fingrarna från min hals…
Hörru Hamse, den där repliken tänker jag klaga på.
Nu är det inte alls kallt längre. Man känner värmen från svettiga kroppar. Allting känns naturligt och hemvant.
Dags för fight…
Se där ja! Leartes klarar fall och det där med blodampullen.
- Horatsiii…öh…urk. Duns – brak!
Alla dör! Leartes har faktiskt varit mycket bra idag. Klapp! Klapp! Klapp! Skådepelarna ställer sig upp och bugar…och går ut igen. Klapp! Klapp! Klapp!




SCEN 3

Ofelia kommer inrusande med en hög kläder. Leartes kommer efter. Ofelia rusar ut igen.

Leartes: - Ofelia!
(Ofelia kommer in igen. Leartes går omkring och puffar sedan på Ofelia. Får henne att sätta sig. Leartes petar i golvet.)
Leartes: - Vad angår Svammlet och hans kärleksjoller… (Ofelia försöker gå) …ta det som en lek, som ett blodets nyck, inte mer.
Ofelia: (frågande) – Dall dall?
Leartes: - Nä, inte mer än så. Kan hända att han älskar dig nu min kära syster, men betänk hans höga stånd och att Svammlets vilja inte är hans egen. (Ofelia ler och går och fortsätter packa. Leartes sätter sig brevid.) Tänk på din ära, vad den skulle lida om du allt för villigt lyssnade till hans serenader. Ej dygden själv kan fly förtalets pilar. Var aktsam syster!
Ofelia: - Dall dall…osv. (Kramar om varann. Pol. kommer)
Polo: - Leartes är du kvar!? (Leartes slänger sig baklänges på golvet) Man väntar på dig ock ock ock… (Leartes tittar när Polo börjar packa) Göm dessa regler i ditt minne: (Leartes och Ofelia går och sätter sig) Ge inte alla dina tankar tunga! Var hövlig mot den vän du vunnit, men ta inte alla till dina vänner. Kläd dig med smak. Låna inte ut eller låna pengar, då får du bara ovänner. Och framförallt – var trogen mot dig själv. Farväl min son.
Leartes: - Farväl far.
Polo: - Men skynda dig nu!
Leartes: - Farväl Ofelia. Kom väl ihåg avd jag sagt.
Ofelia: - Dall dall…osv.
Leartes: - Farväl. (Polo går och håller om Ofelia)
Polo: - Ofelia, vad är det Leartes har sagt?
Ofelia: - Dall dall…osv.
Polo: - Mycket välbetänkt. Jag har hört att du bra fritt och villigt skänkt honom ditt sällskap. Vad är det mellan er?
Ofelia: - Dall dall…osv.
Polo: - Ömma känslor. Ah! Du pratar som en barnunge.
Ofelia: (hugger hysteriskt tag i Polo) – Dall dall…osv.
Polo: - Fällor för fjollor. (sliter åt sig armen) Då blodet kokar, lånar själen friskt dyra eder åt tungorna… (skakar på huvudet) Kort sagt: Jag förbjuder dig att ödsla lediga stunder på unge Svammlet. Kom med nu! Det är en order!
Ofelia: - Dall! (rusar ut. Polo går efter)



TREDJE AKTEN
SCEN 4

Drottningen och Polonius kommer.
Polo: - Jag ber er. Ta nu i på skarpen! Jag gömmer mig bakom gobelängen.
Hamlet: - Moder moder.
Drottningen: - Göm er nu, han kommer ju! (Hamlet kommer)
Hamlet: - Nå mor, vad gäller det?
Drottningen: - Son, du har svårt förgått dig mot din far.
Hamlet: - Ni, har svårt förgått er mot min far.
Drottningen: - Svammlet, du svarar med en vettlös tunga.
Hamlet: - Ni mor, frågar med en gudlös tunga.
Drottningen: - Vet du vem du talar till?!
Hamlet: - Guds kors! Drottningen, er makes broders hustru. Ve, min mor.
Drottningen: - Då får jag låta de som kan det, prata med dig.
Hamlet: - Nej, stanna! (svammel)
Drottningen: - Vill du mörda mig, Svammlet?!
Polo: - Vakt! Hitåt! HA!
Hamlet: - En råtta! (dödar Polonius, som dör) Aurgh!
Drottningen: - Vilket överilat blodigt illdåd!
Hamlet: - Ett illdåd nästan lika grymt som att döda en kung och sedan äkta hans bror.
Drottningen: - Mörda en kung?
Hamlet: - Jaha, påflugne narr! Jag tog dig för din herre. Väl bekommen. Vrid inte era händer. Sitt här så ska jag vrida erat hjärta.
Drottningen: - Vad har jag gjort…?

Skådespelarna kommer in igen. Hamlet och Horatio ler…alla går ut igen. Klapp! Klapp! Klapp! Alla kommer in igen. Alla utom Leartes. Satans bondlurk att han alltid ska ha så bråttom hem (hmm). Det är inte rättvist. Hamlet och Horatio ler som solar… Alla går ut igen. Vi går också…med ett saligt leende på våra läppar, ut i mörkret. Fyllda av 1500-tals citat och vilt diskuterande om när vi ska gå och se ”Hamlet” nästa gång…

/Zamira