Redan medlem?
Logga in
En betraktelse som växte till sig ute i vår underbara natur.
Så olika men lika
på ett dygn avverkar vi enorma avstånd tillsammans i samförstånd njuter vi av varandra framburna av liv att ge liv
trotts allt så olika
så står du där låter dig smekas av vinden och i all din skönhet skänker du mig glädje tillit och tro på en framtid
varje gång jag föll till marken lossnade spillror ur vilka jag reste mig bars upp av på samma sätt som du bygger din framtid år efter år
så olika
men ändock lika
Fri vers
av
Leif Furstedt
Läst 325 gånger och applåderad av 3 personer Publicerad 2007-07-17 12:24
|
Nästa text
Föregående Leif Furstedt |