Det kom frost från
min
strupe.
Ordet missförstånd sänks ner i
ögonhöjd.
Grått
och obefintligt för
alla som inte
är här.

Jag petar på din nerkylda
axel.
Det bildas skir
rök när du
andas.
Uttorkade ögonvitor blir
svagt mörka.

Jag viskar så mjukt man
kan med frusen
tunga:
Vi låter tragiken
brännas bort.
Medan vi vänder
oss och blundar
mot
solen.