När mina rostiga läppar
möter din uttorkade
glöd

Då
händer någonting

Oväder flyr
regnet letar upp ett nytt
offer

Solen som
blygsamt
väntat på sin tur
letar sig fram

Det är nästan som poesi
det här
och nästan
som
verklighet

Varför rostar vi
varför tänder vi brasor
som måste släckas ?