Jan är min självdestruktiva arbetskollega. Vi brukar äta äpple ihop på rasterna. Idag öppnade han upp sig för mig. Vi har jobbat ihop i 2 år. Han har många problem. Ett av dem är att han har anorexia. Han spyr alltid upp sitt äpple. Han gillar inte när hans pappa slår honom på käften. Jag och Jan tog dagen av ledig. Sen gick vi på stan och pratade. Jag försökte hjälpa honom. Jag förstod sen ärren på armarna var inte alls hans katt som hade tillverkat dem.

Jan är död nu. Imorgon är begravningen. Om jag bara kunde gjort något för honom. Men nu sitter jag själv i skiten. Jag har flera kattsår på armen nu. Men jag klarar fortfarande av att äta upp ett halvt äpple. Jag brukar alltid sitta här på kanten vid bron. Jag tror jag inte kommer gå på Jans begravning imorgon.