Michael och Börje tar en promenad i parken och ett samtal utspinner sig, dock inte riktigt lika enkelt som en promenad i parken, vad det verkar, men somliga saker skall ju inte vara simpla heller.
-Som människa övar jag litet var dag på att vara ödmjuk istället för att bli fruktad för min närhet till känslor av irritation, ursinne och retlighet.
-Som människa övar jag mig litet då och då att inte dras till att börja dricka cola med is och äta ask på ask med belgisk choklad.
-Du, jag menar allvar med det jag säger, det där du sa var ju att förminska det som jag just talade om.
-Du sa något om ödmjukhet, kan du inte träna litet mer på det, så kanske du kan acceptera mina små, för att inte säga något mindre ambitiioner sedan?
-Du Börje...
-Ja, vad tänkte du på?
-Vi är ju vänner sedan länge.
-Javisst, vi går långt tillbaka...
-Då borde du väl för helvete ha lärt dig att knipa käft när jag pratar om allvarliga ting?

Vad som sedan hände förtäljer inte den här korta lilla historien. Utöver att Börje blev vittne till ett rånmord senare samma vecka, mitt i natten och en bit ifrån en känd krog. Medan Michael å sin sida blev alltmer medveten om hur svårt det kan vara att söka uppfostra en katt som även om den givits ett eget namn att lystra till, ändå kan tycka sig för