Dina tankar och ord var inte helt utan skuld, men du var medveten. Att situationen som den nu var, tuggade i sig av din själ, pratade du inte om, även om bitarna handlade om dig, var det inte bara du och det var inte nu.

Jag glömmer lika ofta som jag behöver påminna mig, om att det finns goda människor, sådana är vi.

Jag fortsätter dagen, som blivit kväll, en sen lunch som skall stilla min mages skrik, och samtidigt i mitt inre höra ditt...

du är en fin och vacker människa

kämpa...