Med en kropp vit som snö med en aning av sommar solens första bränna, så len o jämn som en sten som havet smekt i oändligheter
Dina perfekt skapta händer drar genom det vackraste hår långt o svart, som den svartaste beck,
Med samma vackra skimrande gnista som när solen smeker dess yta.
Läppar röda som blod
Som rosen som blommade upp.
En lång kropp med de perfektaste former
som ett konstverk som står o bländar.
vart finns du
"snövit" är det vad jag skulle kalla dig.. nej inga namn har den vackraste ton som skulle vara musiken till den du är
Månskenet måste va din mor solskenet din far.
Så vacker, så långt i från verkligheten.
Om du finns Vart är du, vem är du
Betvivlar att du är verklig.
Gömmer du dig i min verklighet
Med himlen som tak
Med jorden som golv