tankar

grå ytor

betonglika och nariga

slog som öppna

saltstänkta dörrar

i en storm

inuti

även förnuftet

då obevekligt

slog dubbla slag

vartannat i vemod

och han

kammade målsnören

förtvivlan

vände torra tuvor

letade en tjockare rot

tvivlade

ville ha något

att fästa tanken vid

beredd

sjunka ihop invid

tillintetgjord

av sin egen puls

fyra oktaver lägre

varför

är alla ytor grå