En kort stund känner jag mitt bröst sugas ihop som en fryspåse,
och för ett tag är min hals full av inandningar.

Inget salt, inget sött.
Inga drömmar, inga förtroenden finnes.

Pulserande, kompakt tystnad når min navel och
mina armar värker efter uppmärksamhet.


Men jag gör inget åt det, annat än att sätta mig ned och titta.
Tändaren frasar till under min cigarett.

För jag vet att det går över.
Jag vet att tomheten kommer att försvinna.
Tankarna kommer att återvända i normal ordning.

Så jag väntar.