Längs snåriga stigar
du sparkar dig mot mig fram
Snabbt du framåt krigar
döljer dig i grusets damm

Förbi mitt försvar du flyger
tyst du på mig spanar
Du nära intill mig smyger
när jag minst dig anar

Du ser hur mitt inre ler
känner hur min styrka ökar
Du vet vad lyckan mig ger
hör mig fnittra fast du spökar

Jag vet nog vad som stundar
försöker dock mig värja
Jag tror att om jag blundar
slipper jag se dig härja

När du når mig till sist
försöker jag mig gömma
Förbannar din stora list
vägrar att glädjen tömma

Dock segern du skördar åter
och tar min glädje med dig bort
Mitt skratt dör ut jag gråter
du gör min lycka allt för kort

På nytt mitt hopp du bränner
kastar mig till kvalens mark
Aldrig blir vi vänner
din makt består så stark

Jag känner mitt stora hat
när jag ser din hårda famn
Är trött på ditt trista tjat
ångest är ditt onda namn