Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Äter du lakrits din jävel

Vi pratar om kärlek hela tiden
Men vi vet
Att vi aldrig visar kärleken
i våra ådror
Fattar du också vad det är jag säger
Visa lite blod; lite ådra för varandra

Inget sexuellt
bara den där omfamningen
Som vi alla är födda med
men glömmer
i vår åldersfixering

Men sen då, när vi själva spottar ur oss ungar och det är så jävla sött och gött de första tre åren. Då kramas och pussas det utav bara fan och i en liten, liten jobbig men viktig tidpunkt så tappas allt.
Bort.

Så står man där i fräscha kläder och lädersits och är viktigare än Che Guevara, (om man vet vem det är), åtminstone för den här samtiden.

Men kärlek då?

Ta hand om dig säger folk när de skiljs
Ta hand om dig…
Hur ska man kunna ta hand om sig själv?

Jag står emot, är revolutionär av min tid, en riktig fighter som säger att jag vill ha någon vid min sida som tar hand om mig när jag är lite förkyld men kan spela lite värre bara för att få omtanke i ett kärleksspel.
Jag vill kunna köpa en sak i en affär som ett par timmar senare byts ut mot en magkänsla och en kyss från den jag gett saken av kärlek till.

Så kom igen
Ta hand om er
Känn in kärlek
Ta på dig stövlar när det inte behövs
Men bara för att du vill
Just då
Just då du tycker om de där jävla stövlarna

Eller är det så att du är en sån
Som äter lakrits
Fast du älskar choklad
Bara för att…




Fri vers av warnqvist
Läst 392 gånger
Publicerad 2007-08-01 20:18



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

warnqvist
warnqvist