vrider huvudet

aningen mot intet

där svartvägg

växer till önskan

en mossbeklädd kulle

ett trygghetens täcke

fyller mina tankars skog

som med slutna ögon

hör kvällens brus

jag sjunker djupare

ett behagligt lyckorus

trotts saknaden

och sista lampan släckt

badar min tanke

i ditt ljus