Du står vid porten till muren.
Du frågar vakterna,
kan jag passera?
De frågar,
Kan du stadens lösen?
Du tittar på dem,
med din tomma blick.
Och luckan muren stängs.

Du bankar på porten till muren.
I blint raseri.
Du vill passera,
komma genom muren.
De barrikerar porten hårt,
ingen kommer in, utan lösen.
Ingen kommer ut.

Du står där,tills kraften tryter.
och om du ändå vänt om.
På köksbordet hemma, ligger lappen,
med ditt lösenord på.
Det går till porten i muren,
och till stadens palats.
Men du din dåre,
glömde.
Säg, miste du din chans?

Men för än gångs skull.
du lyssnade,
måhända mer senare än förr.
Du vände tillbaka till därifrån du kom.
Du letade länge och väl,
men du fann tillslut ditt lösen.

Och åter du vandrade till porten,
stor och grå.
Nu står du där och tvekar,
Säg vågar du knacka på.
Vill du komma in i staden,
där ingen kommer ut?
Vill då nå till palatset,
där vi kan vila ut?

Det är helt och hållet ditt beslut.
Det enda du behöver,
för att komma in.
Det är ordet,
på pappers lappen din.
Säg det högt och tydligt,
och porten ska öppnas för dig.
Annars vänd om och sök dig hem.
Kankse var porten inte rätt port för dig?