Jag tror jag har sett honom.
Vi hälsade, kramades och såg varandra i ögonen.
Kanske till och med skrattade tillsammans.

Pratade lite.

Jag kanske till och med sa till honom att han var väldigt snygg och vacker
Han svarade och sa detsamma, men jag var nog övertygad om att han inte menade det.

total tystnad

Både han och jag kollade runt i rummet tills någon av oss bröt tystnaden med nån helt ointressant fråga.

Möjligtvis ville jag bara därifrån.
Trots att han nog var den mest perfekta killen jag träffat.
Jag var rädd, nöjd eller möjligtvis bara för tillfredställd för tillfället, för att kunna smälta det framför ögonen på honom.
Möjligtvis såg han det.

Antagligen får jag inte se honom igen.
Fylld med ångest och depprission
rädd för att berätta att han var det mest underbara jag någonsin stött på i hela mitt liv, att jag ville dela en vecka, en månad en framtid tillsammans med honom
Antagligen har han en ny tjej vid tiden jag är tillbaka i mitt rätta jag,

Antagligen är jag inte lika ledsen då...