vintern var kall

allt inbäddat i ett blågrått sken

förutom fönstren i grannhuset

var den bild han närde

framför honom

på bordet stod en skål äpplen

att livet skulle vara så skört

motståndet inte tjockare

än skal

inom under

tänkte han

även om du ville väl

lovade

kom aldrig de behövda orden

det var där på min bakgata

själen tog vid

klädde av

blottades och blödde

det du ville

var en halv sannsaga

du höll fast vid

ville att jag skulle göra

till vårt

sådan var tanken

han bar i sitt inre

när han sakta red

sina sinnens ritt

genom grådagar

var detta tragik

självdestruktivitet

eller en ursäkt

att för sig själv förtiga

hur skulle han se

att han hade kartan