Känslan han bar på just nu
ville han gärna slå ifrån sig
men hur idogt han än försökte
hängde den honom i hälarna
stötte till honom för varje steg
då han banade sin väg över torget

hans gång var olustfylld
för varje steg han tvingades
balansera på kullerstenstoppar

minuterna innan hade han
köpt en mugg kaffe i kiosken
en tillfällig tröst i tankekaoset
som höll på att bli ett till kaos
då han kände foten glida

så långt ögat nådde
inte en enda flat sten
att stanna upp på för en stunds vila

visst fanns tryggheten någonstans där ute
och han visste att det gör ont att falla
det hade han gjort förut

han travade vidare

det enda han sökte nu
var den flata stenen.