jag vet jag vet jag vet jag vet inte
tycker om dig så himla mycket
och dumma drömmar, klart jag inte borde tro på dumma drömmar
det var ju bara en dröm.
ändå blir jag rädd, det är så självklart
jag med alla mina fel, jag som är så rädd
jag som börjar gråta när du ska gå hem.
jag som aldrig fattat att jag duger.
vill inte förlora dig.
kanske inte ens kommer göra det nu
är väl som vanligt min hjärna som spelar mig ett trick
som lurar mig och får mig att må dåligt
att gråta
att känna mig värdelös

jag hade LOVAT LOVAT mig själv att aldrig visa
att gömma det, att försöka vara normal
jag klarar det inte! jag vill bara att du ska hålla om mig
och säga att du tycker om mig jättemycket
jag kan inte förstå det själv, det går inte
du kanske tycker om mig, du lät ju inte förändrad.
vi pratade senast idag och du lät glad och bäst som alltid.
men mitt logiska tänkande fungerar inte.
snälla ring mig, hör av dig, hälsa på mig, håll om mig.