Det jag alltid försvårar och förvränger,
är det jag sedan skjuter bort och förtränger.
För när tankarna blir osunda och för många,
det är då som nätterna blir outhärdligt långa.
Kroppen och själen är splittrat, inte ett.
Stillastående sökan efter vad som skett.
Trasslet av känslan gör mig skör som glas och svag,
det skrämmer och förtär, är jag inte länge jag?............