Ständiga kampen som aldrig tar slut..
Nu är hon åter på väg, utan mål och utan tankar,
den här gången med mer tårar än skratt i bagaget..
Hon är på flykt, på flykt från livet.
Hon drömmer och hoppas, men inser lika snart att drömmar inte är på riktigt, hon håller hårt, tittar framåt,
väntar, hoppas.
Om något hade varit på riktigt skulle det väl kännas?
Om sanning fanns där skulle den väl beröra..
En stilla tystnad.


Ingenting är på riktigt...