Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
21/11-97 Fatima, Det finns inga ord kvar mer än dem som gör ont. Med detta brev ger jag dig resterna av mitt redan brustna hjärta jag hoppas att du lever där jag inte längre kommer göra det. Sayid


Fatima.

~*~




~~~~~~

Fatima,

du var som de vackra fåglarna
flög åt söder
då iskylan i mitt hjärta
blev för mycket

och du sa
med tårglans i ögonen
och farväl skrivet över dina läppar
se mig som den jag är

Men Fatima,

jag var en soldat
och genom en soldats ögon
skulle jag se dig

Mitt hjärta blöder, Fatima
mina ögon gråter inte
men min själ gör

~

du sa
tårar är som regn, fast
varmare
när du grät av glädje
mot min axel


Fatima,

allt du lämnade kvar
var en blödande ruin
en sorgens boning
blev min själ

Jag var inte ens någon pojke, Fatima
än mindre en man

Jag var en soldat



Fatima,

De nätterna sov jag
med orosmoln
under min kudde
med slocknad stjärnglans
bortom mina ögonlock

Och utanför skrek
människorna
som om de alla
var skuggor
av min brustna själ



du sa
man kan titta och se
eller titta och låtsas
som
om


Men i min ögon
var världen ett stridsfält
och det är inte lika lätt
att se
när man håller kött och blod
i sina händer

När man har lärt sig
att vira taggtråd runt hjärtat
och resa murar
runt sin egen
reson


Fatima,

Du var en självsprängande mina
under mina fötter
En fiende
i mitt trygga läger

Jag vet
det finns inga ord som kan förlåta mig
men kanske kan de lindra
min skuld

Jag var en soldat
och genom en soldats ögon
skulle jag se dig

Du var en
svart bricka på mina
drömmars vita bräde

En vit ängel i verklighetens
svarta värld


~

Fatima,

De sa att du var farlig
att du var ormen i paradiset

du sa
det finns inget paradis
det skapar vi
själva


~

Du ska veta
att metallen vilade tungt
mot min handflata

Men jag var en soldat

Och du stod på fel sida,
Fatima

Slog dig genom
mitt hjärtas alla murar
Utan varken vapen
eller mord

Och det var något
jag aldrig
förstod

~

Fatima,

dina ögon var svarta stjärnor
i mitt hjärtas mörka vrår
ditt hår brisen
i min mojnande själ

Men jag var en soldat,
och genom en soldats ögon
skulle jag se dig

~

Fatima,

Om du någonsin hade kommit tillbaka,
Skulle jag ha välkomnat dig
med öppna armar
utan pistol i hölstret
och blodig kniv i hand

Om du någonsin hade kommit tillbaka,
Fatima
Skulle jag ha sett dig
i det ljus
du förtjänade att lysa utav
sett dig
med mina egna
ögon






~~~~~~

Fatima,

Vår kärlek blåste bort
i måstenas vind
Då tusen bomber föll
i mitt hjärta

~~~~~~

~*~





Fri vers av WonderlandWhispers
Läst 586 gånger och applåderad av 5 personer
Publicerad 2007-08-24 14:44



Bookmark and Share


  Johan Nilsson
skör rytm från ett brustet hjärta. 100% känsla.
lagom lång. snyggt upplägg.
(riktigt bra med andra ord.)
2007-10-31

  KonstigaKatter
Den dikten är som en drama, en film som blev prisad och kan ses om och om igen. De stroferna, upprepningarna gör att läsare känner, ser, känner igen och lider med huvudinnehavarna. Otroligt gripande, känslommässigt kraftful dikt där dess form, uppbyggnad passar jätte bra (små, snabbt skrivna språkliga fel) *applåd* *bokmärkt*
2007-08-24

  prinscess VIP
den här texten fängslade mig att läsa
så stark
men det som fanns var äkta kärlek
2007-08-24
  > Nästa text
< Föregående

WonderlandWhispers