En gäst har kommit till Odens gård, och Oden beordrar alla att ta hand om denne.
"Vatten behöver han, som kommit för att äta!" Ropade Oden högtidligt ut över folkket i hallen. en liten piga kommer in med ett lerkärl, fylld med det lilla vatten hon kunde skrapa i hop.
"Det här räcker inte!" Ropar Oden och slår till den lilla flickan på käften så att hon flyger in i väggen och lerkärlet går sönder."Hämta hit vatten!" Ropar Oden som nu börjar bli lite orolig över att han komemr att framstå som fattig, om han inte har vatten. "Plocka upp bitarna, och låt det gå undan! Och hämta en handduk!" Ryter Oden som nu är högröd i ansiket. Han gör ett tafatt försök att bli lugnare, och vänder sig mot gästen.
-"Välkommen till min gård. jag ska se till att du trivs här. Ska du stanna här länge?"
-"Nej, jag åker i gryningen."
-"Jag förstår. Vart är du på väg?"
-"jag ska bryta egen mark i norr. vad tror du om det?"
-"Jag vet inte. Men jag hoppas att du betalar tillbaka vår gästfrihet!"

Deras samtal avbröts av en ung, vacker kvinna med ljust, vågigt hår och klarblåa nyfikna ögon. Mannen tittade hänfört på hennes skönhet och sa sedan till Oden "Henne skall jag gifta mig med" och i samma stund som han sade det insåg han sitt misstag. "Vad säger du?!" Röt Oden. "här ger jag dig vatten och mat, och delar med mig av min gästfrihet, och det tackar du med att välja vem du ska gifta dig med, som om du valde en ko att köpa!"
Alla i salen tystnade och riktade förvånande blickar blandade med rädsla. en tryckt stämmning lade sig över salen. "jag borde ge mig av" sade mannen kort.

På kvällen när alla hade gått och lagt sig gav Oden sig av på en promenad. han gick längs stranden och funderade. Varför hade han inte låtit den främmande mannen gifta sig med Freja? han hade kunnat kräva en stor summa pengar sör Vanakvinnan. Förbannelse!