Trött på allt och allting
allt..

Snurrar i huvudet som jag skulle åka bergodalbana
upp och ner, ner och upp

Tankar snurrar som alldrig förr
aldrig...

Kan inte längre tänka klart
Endast förvirrad

Hör bara någon prata dovt till mig
låter som en trasig radio

Även om jag lyssnar intressant och värkligen vill höra
Så kommer informationen inte in i mig som den ska..

Andra individer undviker mig bara mer och mer
för varje dag som går

Vet inte längre vad jag ska göra
för kan inte längre tänka klart

Har blivit rädd för världen, vart kommer den att ta vägen
borta någon stanns

Nån stanns där jag aldrig kunde tänka mig att hamna
ett helvete eller ett paradis

Det kan varken bli något av det jag drömt om
för drömmar är endast en suddig skärpa