Stod ut i bara natten
stjärnfall strök min hjässa
släppte loss mitt vatten
frågor flöt ut i önskemässa.

La ut mitt sovpaket
i ängens vågor
för att se stjärnraket
falla ner i lågor.

Så många på himlen föll
när jag så på ryggen låg
önskningar ej takten höll
då svanesång jag såg.

Mördande trafik förbi strömmar
spridandes sitt ljud och ljus
pulserande liv i mina drömmar
som rörelser i brus och sus.

Tillslut fann dom mig i mörkret
myggor dansades som galna
stal min själafrid så odiskret
tills dom likt lik i döden falna.

Tar paus för att dikter skriva
smeta gift ut på min kind
slippa blodsugarnas bula riva
då nattlig vila sila vind.

Återvänder i kronklädd huva
för när livets stjärnstoff kallar
konung ej i himmelrike ruva
samlar lamm i hedens stallar.

Jag som föddes under stjärnor
till klockspel under dom
bärs fram utav jordens tärnor
för dom lär mig bli from.

Ingen egen önskan har jag så
lever ej för mig utan för andra
för det jag önskar ska jag få
tills dess jag för eder vandra.