Dygnet höll andan i gryningen för att inte väcka oss riktigt än.
Lapptäcken låg som plåster över landet och under taken hägrade de sista drömmarna.
Tomma morgongator luktar rent, nästan som om kullerstenarna bar på dagg och det är då som himlen känns så nära, när man kan ta på den med allena hand utan att världen och människomyran stör.
Tidningsbud i trapphusportar kan våra hallmattors mönster utantill, i alla fall hos dem som sover med ljuset tänt.
Snart luktar kaffe och fabrikbolm. Snart ljuder fordon och klockradio.
Det är då hon pustar ut, dygnet.