Att dansa Limbo med bulle i ugn och lyckas vinna
är som att vända upp&ner på en duva och be henne fånga mask.
Magen är helt enkelt för otymplig,
nästan som om man vore en solnedgång vid horisontlinjen när man ligger där på golvet och stirrar vindögt på det smala snöret.
Jag skulle inte ens kunna dansa vanligt.
Min kropp vaggar som en pendel över torg och det händer att jag släpper väder i matkön på Konsum.
Inte för att jag vill.
Men naturen har sina lagar
och inte fan är det Limbo med stödstrumpor och svettiga hängpattar!