Mina ord ligger i träda
kanske i ett uterum man inte besöker så ofta
men jag kommer tillbaka
Inväntar soleld i pupill och pistill
och vattenkyssta stänk i min jord

Utan dig skulle vara
utan mig
och här står jag i min livskruka
en blomma som inte vissnade
för du gav mig ett fönster
du gav mig andetag
du gav mig ett imorgon
och idag

Båtar lämnar hamn för att komma tillbaka
I min mage kluckar tiden på vågor
bland fartyg och trålare
väntar jag en liten eka till hösten


Störst är nog livet