Mumlet fortsatte trots att jag satt min fot inne i klassrummet. Läraren såg inte på mig. Hans gråaktiga hår fick honom att se gammal ut, trots att hans ansikte såg ut som om han bara var 30 år.
Mannen stod böjd, ner över en svarthårig pojke som satt med näsan nere i en mattebok.
Jag märkte att de som satt närmast mig bara stannade upp i sitt arbete och vände sig om. Det blev allt tystare i klassen, och till slut märkte även den svarthåriga pojken det. Läraren kollade upp mot mig och gav mig ett bekymrat leende.
”Så det är du som är den nya tjejen som skulle komma idag?” Sa han och granskade mig noggrant.
Jag kände hur extra tyst det blev i klassrummet och bara ett svagt mummel från klassrummet bredvid hördes. Efter ett tag var tystnaden olidlig och en tjej med blont hår tog till orden.
”Vem är du?”
Läraren vände sin blick bort från mig mot flickan.
”Har jag inte sagt det?”
Tjejen kollade förvånat på honom och svarade sen.
”Nej…”
Killen bredvid henne viskade något i hennes öra.
”…Eller jo, det kanske du gjorde”
Hon viskade något tillbaks.
”…Det är hon den nya tjejen va?”
Flickan fick lite skär färg på kinderna och rodnade.
Läraren rodnade också.
”Ja, det är hon, och hon står bakom dig.”
”Jag vet” Svarade hon och vände sig mot mig.
”Vad heter du?”
Jag sa inget.
Alla var så förväntans fulla att jag inte stod ut längre. Mina ben började skaka och rodnaden var knall röd på mina kinder.
”Vad heter du, sa jag.” Upprepade tjejen.
Ännu längre tystnad och en tår smög sig nästan fram i mitt öga.
”Vad heter du? Svara!”
Läraren reagerade starkt på sättet hon talat till mig.
” Sabina! Skärp dig, visa respekt för henne, hon känner ingen, jag har ingen information om henne, vi vet inget förutom att hon ska gå i denna klass resten av året!”
Sabina tystnade och sa inget mer. Killen bredvid henne kunde ändå inte vara tyst.
”Hörru, ta och säg något va, eller e du stum?”
Jag sa fortfarande inget, i hopp om att de skulle förstå att det var just det jag var.
Jag kollade på alla, det kanske var runt 14 stycken. Sen tog det ett tag, men tillslut så nickade jag.