Jag tyckte inte att jag hade något att leva för.
Jag tänkte, de e väl lika bra att jag dör.
En gång, jag försökte mitt liv att ta.
Men att jag inte klara de va väl lika bra.
Men sedan, du i mitt liv kom in.
Före de, jag måste varit blind.
Du fick mig att se att de fanns nåt att leva för.
Att tacka dig, e väl en sak jag bör.
Nu måste jag kämpa, för att få det bättre än jag har.
Dig vill jag inte mista, dig vill jag ha kvar.
Framför mig nu, jag har ett stort kliv.
Jag måste erkänna, du rädda mitt liv...