Det smyger sig över hinnor och huddukar, glittrar svaga lyktljus i pupiller, ger verkligheten en doft och sveper in över land,
mellan hus, över tak, ut på fält, genom skogar, i ett rum.
Det knyter sig i magar, svettpärlor gör delta över huvudskålars rund,
ner via pannor och nackar, lämnar smak av salt i tysta munnar,
stannar i en hostning och torkar in i en skjortkrage.
Slutna nävar kramar ingenting. I ett nästan handflatevacuum glider fingrar febrilt av nervositetssafter och förlorar sitt grepp om \"två fötter på jorden\", blöter ner vikiga dokument till skrynkliga papphögar på bord, halkar över tangenter [Delete] och tappar telefonluren.
Kaffeautomatkö.
Matlådetävling.
Försäkringskassan.
Alfa.
Dagispersonal.
Kaffeautomatkö.
Dagispersonal.
Kaffe.
SirapslimpaPrickigkorv.
Dagispersonal.
-Var är småfolket?
Kaffeautomatkö.
Telefonsignal.
Dagispersonal.
Alfa&Försäkring.
*Host*
-Finns småfolket?
Kaffe.
Kaffe.
Nikotin.
Kaffe.
Kaffeautomatkö.
Matlådan tinar i kylskåpet.
Du har slutat vända dig om när du går över gatan. Litar på din hörsel och din vardags monotona mönster. Du går rakt ut i gatan. Rakt ut.
Det kom ingen bil, du kan lita på dig. Samma skimmer i pupill som igår och dagen dess för innan. För din verklighet har sin doft och sin färg, likt ett evigt parti Memory med korten vända åt fel håll. Du är nöjd säger du och slänger plastmuggen i papperskorgen, svarar i den ringande telefonen och torkar dig i pannan med glidig hand. -Va!hur är det möjligt?ja ja jag är helt säker på att jag lämnade av dem på dagis imorse,helt säker,bombis!
Inte där.
De är inte där.
Har jag glömt?
Kaffe..måste ha mer kaffe!
-Var är småfolket?
Dagispersonal.

..-Nej,vet ni vad? jag tar och struntar i att leta efter dem, de är säkert hemma. Emma är snart 2 och Hannes 5½. De klarar sig. I den åldern kunde jag byta blöja på mig själv.. ingen fara.. ingen panik!
Cigg.
Dokumenten.. shit ja!
Inte glömma lämna in dokumenten.

Utan dem går företaget på fall!


Det smyger sig över hinnor och huddukar, glittrar svaga lyktljus i pupiller, ger verkligheten en doft och sveper in över land,
mellan hus, över tak, ut på fält, genom skogar, i ett rum.
Det knyter sig i magar, svettpärlor gör delta över huvudskålars rund,
ner via pannor och nackar, lämnar smak av salt i tysta munnar,
stannar i en hostning och torkar in i en skjortkrage.
Slutna nävar kramar ingenting. I ett nästan handflatevacuum glider fingrar febrilt av nervositetssafter och förlorar sitt grepp om \"två fötter på jorden\", blöter ner vikiga dokument till skrynkliga papphögar på bord, halkar över tangenter [Delete] och tappar telefonluren.

I evig ring
är tiden ingenting