ag tittar uppåt, men allting ser ner

Man försöker och försöker,
man misslyckas och misslyckas.

Den tröst man vill finna sig hos finns inte.

Man skriker efter hjälp,
men ingen vill hjälpa.

Man faller handlöst ner i gropen,
ingen hjälper en upp.

Man står på kanten av ett berg,
det rätta valet sitter fast bakom ens märg.

Leva eller inte leva?

Som förvirrad vet man ej vilket steg man ska ta,
om man ska gå över kanten och från verkligheten dra,
Eller bevara livet och låta det växa ett hopp,
istället för att låta allt säga stopp.

Det kan ta lång tid att låta ett brustet hjärta läka,
men att göra rätt val får en att sluta söka.

Ska man söka efter en ny lycka?
Eller ska man söka efter det som finns bakom döden?

Jag vet vad jag vill,
Jag vill fortsätta kämpa,
hålla mig fast och få smärtan att dämpa.

Börja le åt saker och ting,
fast man egentligen inte uppskattar någonting.
Detta är inte slutet,
inte för mig.

Jag har inte kämpat såhär mycket för att sedan dö,
jag har kämpat såhär mycket för att sedan fortsätta.
Jag ska allt finna mig tillrätta.

Den tider kommer,
inte bara för mig,
utan för alla.

Ge aldrig upp.
Låt aldrig livet rinna ut mellan dina fingrar,

Kämpa dig uppåt,
så kommer du efter ett tag dit du alltid vela uppnåt.