Mitt liv är ödelagt, det säger spåren på min hand, min ödeslinje. Men går det att utmana ödet? Vem är det som styr mitt liv i så fall?

Och om en dålig början har ett bra slut, så kan jag säga att det börjar närma sig och fan heller att det är bra. Mitt öde ska väl inte gå rakt in i döden i ung ålder? Eller är det såhär för att jag ska få mer av livets kunskaper som större?


Varför får jag aldrig svaren på mina frågor? Jag är rädd…