Min gravida kollega ställer sig bredvid mig och putar med sin köttmage.
Hon berättar att hon är glad.

- Den sparkar så himla mycket nu.
- Det var som sjutton.
- I går trodde jag att den var på väg.
- Oj då.
- Vill du känna på den?
- Ja, varför inte.

När jag lägger min kallsvettiga hand på hennes mage känner jag hur fostret ryggar undan. Drar sig liksom tillbaka. Inåt, uppåt.