Slit ut mitt liv.
Som sidorna i en bok,
som bara råkar ligger framme.

Döda mig.
Flera gånger om,
snälla.

Jag har lidit.
Så onödigt mycket,
allt är ditt fel.

Regnet slår.
Mot mitt ansikte,
blandar sig med tårar.

Jag lägger mig här.
Jag ska bara sova en stund,
fly från verkligheten en stund.

Regnet blir kallare.
Det börjar snöa,
jag hoppas det begraver mig.

Då slipper jag vakna.
Så slipper jag se dig igen.
Då slipper jag röra mig.
Så kan jag sakta dö.
Jag får lida.
Men inte lika mycket som du.
Du får leva med skuldkänslor.
Resten av ditt liv.
\"Det var ditt fel.\"
Ska vinden viska.

Men jag gör det inte.
Jag dör inte.
Jag orsakar dig inte smärta.

Jag håller bara käften och sitter här.
Hoppas på bättre tider,
och blir trampad på.