Jag vet hur det känns när tårarna bränns.
Jag vet hur det är när ingen finns där,
när ingen förstår.
Tårarna rinner känslorna försvinner.
Jag faller ner när ingen ser,
blodet forsar bara mer och mer.
Dom enda gångerna man ler så är det bara falska leénden.
All sprit,
pillerburken,
tårarna,
falska skratten,
såren på armarna.
Så många tecken men ändå fattar ingen något över hvudtaget...