Det börjar bli längesedan nu,

men jag minns det så väl,

vårt första möte...

Ja, egentligen

blev jag väl inte

så imponerad av dig.

Du var faktiskt ganska bråkig

och ställde till det för mig.

Tog upp en massa tid

gjorde du med...

Så  det var ganska konstigt,

att jag inte sa upp bekantskapen

med dig på en gång.

Men jag tänkte,

att jag väl skulle kunna

få lite ordning på dig.

Ja, med lite envishet

så skulle det kanske gå!

Jag bestämde mig helt enkelt

för att vi skulle bli vänner,

du och jag.

Och, som du vet,

så blev det ju så! 

Visst ger du mig lite utmaningar,

men det är bara bra.

Det behöver man ibland.

Ja, jag gillar dig,

det gör jag!

Jag har tagit dig till mitt hjärta

och där ska du för alltid förbli...