Handen letar sig sakta uppåt
och jag känner en rysning komma.
Helt plötsligt försvinner handen,
kylan som infinner sig gör mig ensam.
Jag vänder mig om bara för att
upptäcka att jag verkligen är ensam.
Ingen hand, ingen människa,
ingen alls, men känslan finns kvar.
Jag kan fortfarande känna hettan efter
fingertoppar i spåren på min rygg.
Minnen som finns kvar och
gråten som kommer krypande.