SIRACUSA


Utanför mitt fönster en gråputsad vägg
falnande
i skugga
en takbalk skär av en bit sidenblå himmel
en bit ensam oändlighet
mot solbelyst stenvägg
med lyster av osedda tempels guld.

Tonerna
från allhelgonamarknadens popmusik
sköljer över mig
då- i eftemiddagens ljus
nu- vid månens sken
ackompanjerande
läsningen
av Durells ”Vandringar i Syrakusa”


AGRIGENTO

Den friska vinden-
som fläktade mitt hår
såväl som prästpalmens och dadelpalmens fjäderpennor -
har lagts sig.
Hettan sköljer ner över
Camara lantana -eldkronans
och Hibiscus starka färger.
När himlens bleka blåhet
fördjupas:
är tid för antipasta, secundo piatta, vino
och siesta

Nu är tid att återkomma
till gårdagens färd mot Agrigento:

genom bergsraviner, kullar, dalar
de nyplöjda och välharvade fältens
bruna och gröna branter i alla toner
hjordarna av boskap
som söker sig längs vattendragen därnere
mot nattens viloplatser
molnformationerna – nya för mig –som lätta fjädrar mot tunga bergsväggar
nära – distanserade

Denna färdvägs skönhet
svårbeskrivbar:

kullarnas fullburna mjukhet
bergstopparnas raggiga kontraster
ljusets och skuggornas vandrande
accenter
de små byarna och de helt nedrasade
byggnaderna ute på fälten
det ensliga johannesbrödträdet
som siluett i fjärran
cypressernas svarta utropstecken –
ofta i klungor
kring dödens närvaro
av invasioner, av motstånd –
förverkligande evigt liv –
ett utropstecken, ett minnesmärke
så gott som något
över de som senast föll -
den sommaren då vi ännu var unga -
då världskriget förändrades
av soldater långt bortifrån -
över haven

Vi närmar oss staden
mot solnedgångshimlen
lyssnar till crescendot ur Cavalleria Rusticana:
Maria Callas
Morte!

Små ljuspunkter tändes i den fallande skymningen
Demeters klipphelgedom
belyses i dramatiskt forte.


ORTO BOTANICO PALERMO

Hekates hundar
gläfser
i den trånga gränden
under mina stängda fönsterluckor
Vid korsvägens – Quattro Canti–
levande springvatten och döda ädla statyer
möter jag henne:
en lätt beröring av min kind.

På hennes bud
beger jag mig till den gamla trädgården.
undrar över hennes kallelse
när Maclurans tunga frukter faller -
vid en plötslig vindil från det nalkande ovädret
som ruskar palmer och träd -
och snuddar vid min kind
en hårsmån från döden.
Ett skratt
Hekate och jag!
I fruktfallets tid-
på väg till Hades med
den kära Persefone -
gav hon mig en avskedskyss!

Fågelkvitter
palmsus-
en allé av prästpalmer
för mig fram till bänken invid helgonets ruin -
porlande av vatten
i bakgrunden samtal:
ivriga italienska röster.
I övrigt
stillhet -
en rödhake

Ruder Della chiesa
Chiara montana’
Di S. Dionésio - XIV Sec.


PALERMO

Klippan
Palermos beskyddande
förbjudande
högre, brantare än andra
här - vid havet-
invaderas i detta ögonblick norrifrån
av de rullande skyar vars svärta
förintar
klippans mörka vägg –
ett oväder drar in över Palermo!

Här - en domares död för "Vännernas" hand.