så här sitter du nu
spelandes på tangenterna en ny sång
egenkomponerad förstås
du ser ett värde i de egna
vad hände med alla dina drömmar nudå?
som du anspelat på i en evighet
och som dina vänner börjat skratta åt
eftersom järnvägen inte ens stannar
på de platser du talar om
låt dem skratta sa du
fast du i smyg lät dem äta ur dina ord
så här sitter du nu
talandes
du spänner dina muskler
men när allt kommer omkring
inser du att du inte längre räds livet
du behövde ingen läkare
för att ta reda på det
är det din mamma som lärt dig detta?
som gjorde dig till människa
som gjorde dig till skönhetens älskare
Du är som gjord för livets periferi
där vilar frukten från människans skördar
Det är sånna som du som lärt sig ta för sig av den
som ska sprida hitorien vidare
sen ser du tillbaks och undrar, hur kom jag över?