du fick förnuftet att tro på känslan
du fick dem att gå ner på knä vid dina fötter
du fick mig till det omöjliga
jag vill att dina händer ska leta sig in i mina lungor
leta sig in tll hjärtat
där du kan känna hur det pulserar
då kanske du skulle förstå
hur blod blir varmt om vintern
fortfarande samma frågor
fortfarande samma intetsägande svar från omvärlden
fortfarande samma känsla som kryper i bröstkorgen
om fem år kommer jag fråga samma fråga
få samma svar
inget mer kommer jag veta
samma tårar kommer rinna på mina kinder
för tid är inget existerand för människan
de rör sig i en tidlös rymd
där känslan styr förnuftet