När jag vaknade på måndagsmorgonen fann jag att min vänsterhand luktade illa. Jag var heller inte så glad för min kropp i övrigt, men jag hade duschat på lördagen och brukar kunna överleva ett par dagar utan att känna mig otrevlig. Jag har flera vänner, både män och kvinnor, som inte klarar att gå oduschad mer än högst en dag. Bara känslan av att få vatten rinnande över kroppen verkar återställa deras sinnen.

Min vänsterhand hade under natten haft den tveksamma smaken att klia mig i röven. Jag är inte förskräckt över mina egna dofter och inte direkt äcklad av andras. Jag skrattar gärna åt svett. Om det är på skämt. Är svett någonsin på skämt? När jag stoppade ner näsan i en påse insamlade mynt och sedlar en gång så kände jag en välbekant doft. Den doften var av gubbe på spårvagn. Jag skrattade åt det också. En sned flottig frisyr under en yllekeps. Byxor som inte var tvättade på väldigt länge, men som inte heller är speciellt smutsiga. De har ett par fläckat i grenen och inslitna skofläckar längst nere vid fötterna. Byxägarna är inga gamla alkisar utan bara pensionärer som glömt att de kan gå på kalas. De har varit och handlat. Ingen av dem vill längre göra något storköp då detta håller dem från kontakt i upp till en vecka. Vem faan vill sitta hemma och se att de slipper gå ut på en vecka?

Damerna luktar lite annorlunda. Dessa har en fränare svettighet och är ganska ofta tjocka. Men de handlar på samma sätt. Och luktar gren. Precis som herrarna. Någon enstaka gång har jag uppnått grendoft. Oftast har det bara blivit en tydlig atmosfär av öra omkring mig. Som när men tar på en keps eller mössa och sedan har den flera timmar på sig. Öra.

Jag tvekade länge vad jag skulle göra på måndagsmorgonen. Givetvis visste jag att jag skulle komma att duscha, men jag tvekade därför att jag inte viste riktigt vad som hänt. Ibland luktar byxorna extra mycket byxa. Det har jag bara kännt på mig själv. Det finns inget som kallas gubbes byxa på spårvagn, till exempel. En dag var sängkläderna ute på vädring. Det blir de fräscha av, det fattar väl vem som helst. På kvällen gick det knappt att somna på grund av den spetsiga svettdoft som jag omslöts av. Det finns samma doft av folk som har kommit in utifrån och kanske skyndat sig en aning. Det luktar sådär.

Lukt har inget med vare sig sociala problem eller ensamhet att göra. Inte direkt. Jag har haft vänner, lärare, arbetskamrater och allehanda kontakter som gärna doftade av kropp. Jag tänker också på parfymer. Det är en annan historia. Jag undrar hur många gånger som jag vaknat med handen doftandes illa? Jag kan inte minnas någon, men det måste ha hänt tidigare. Det fattar väl vem som helst.