så står de här tre vilsna emigranter
som väskor någon glömt på en station
en sorgligt bortglömd legolegion
som sjunger på ”vi äro musikanter”

och barn och vuxna, män och gamla tanter
av alla slag och varje religion
de kommer för att få sig en portion
av dessa tre paranta debutanter

och människornas hjärtan de beröra
och kvinnor liksom män de helt förföra
med sången och dess enkla melodi

vi borde gå iväg och inte störa
det finns så mycket annat man kan göra
men vi står kvar som fånar här bredvid