Om ändå inte tiden gått så fort.
Om ändå jag bara tagit tillvara på varje dag.
Men nu är det försent.
Försent för att vända om och göra det jag aldrig gjorde då.
Försent för att vara efterklok.
Inget jag gör, kan nånsin ge mig tillbaka det jag en gång glömde det jag nu saknar.
Det var så uppenbart, du skulle alltid stå vid min sida.
Alltid stå pall för allt, alltid ta emot mig när jag föll.
Alltid lyssna när jag behövde det.
Idag sitter jag här, ångrar allt jag ville säga men aldrig gjorde.
Ångrar att jag inte tog tillvara på varje sekund med dig.
Jag lovade att aldrig göra om samma misstag.
Jag har slickat mina sår, och ännu en gång sitter jag nu här.
Och jag är på samma väg, fast med facit i hand.
Allt kommer att gå fel, jag blir sårad.
Jag tänker på saker som jag vill säga, men som jag aldrig kommer att göra.
Min älskade håller på att rinna ur min hand.
Bara för att jag inte kan säga det jag vill säga.
Bara för att jag inte lärde av mitt misstag.




Du är hela min värd.
Jag älskar dig!