Visst finns du.

Jag begråter mig själv,
genom nattens tysta viskningar.

Ohörbara lidanden,
ingen som förmår sig till att hysa förståelse.

Hur räddar man ett liv?
Försiktigt sätter man sig ner och lyssnar.

En enda fråga vill jag ha besvarad.
Vad är det man ska klamra sig vid?

Om inte vid dig, slocknar mitt svaga hopp,
denna tysta natt.

Visst finns du.