Lägg ner era svärd,
plocka upp ett hjärta från era slagna fiender,
se hur det brustit av medkänsla till de sörjandes sorg.
Ni har förlorat.

Plocka upp de frön som gror i blodet,
se på en spirande kraft.

40 år tills frukt av högsta klass
svänger från grenarna, men då finns ni inte mer.
Tysta ser ni genom jordkornen,
i små springor upp ur marken,
hur vackra män och kvinnor njuter med frukter mellan läpparna.

Du är fred, men du visste aldrig om det.

Jag trampar på ditt bröst, och du kan andas.
Jag släpper dig fri, men du saknar ordlista.
En kyss på dina sönderfallande mundelar, och du smakar salt av mig.

Så tänkte jag mig DNA.