Jag har köpt en ananas. Anananananas.
Beundrar den, där den ligger på ett fat. Stor, övermogen och färdig, färdig att ätas. Men än är inte stunden kommen. Nej, håll ut en stund till kära, sötluktande Anananananas.

Det knackar på dörren. Jag ser till att ananasen ligger precis så som den så länge gjort i mina drömmar. Sedan släpper jag in dig. För det är ju inte bara min utan också din ananaskväll.

Ute i staden slår kyrkklockan sex slag. An-na-na-na-na-nas. Nu är det dags. Inte då, inte sen, utan nu. Jag lyfter ananasen och lägger den på skärbrädan. Ser på kniven som blänker. Dina armar om min midja. Så låter jag kniven sjunka. Ner genom ett tjockt skal och in i det mjuka fruktköttet. Den faller i två halvor och blottar ett gyllengult innanmäte. Jag delar den i bitar och lägger tillbaks dem på fatet. En ananas. Många ananasar.

Vi sätter oss på min altan. Tätt, tätt sitter vi där och ser ut över en sommarstad. Jag tar en bit av ananasen och suger i mig av fruktsaften. Söt, men inte sliskig. Jag biter i den. Lagom mjuk. Jag älskar ananas. Anananananas . Och du säger att det gör du med.

När klockan slår sent och skymningen lagt sig är ananasen borta. En ananas, flera ananasar, ingen ananas. Men där finns något som smakar lika bra. Nämligen en söt, men inte sliskig och lagom mjuk tunga som roterar i min mun. –Säg, frågar du innan du går. Kanske du vill komma över på banan hos mig imorgon