okej, jag har en tendens att prata utan att ha något att prata om. som nu till exempel; jag pratar om att jag pratar. jag är patetisk. men det är ju jag liksom. och se nu, mina meningar bli bara kortare och kortare, jag har inget att säga. (dock blev senaste ganska lång huh?) men jag vill, jag vill! och om man vill så kan man och kan man så ska man... eh, i vissa fall. det lärde jag mig på ett ridläger, a looong time ago. ridning förövrigt har jag slutat med. fråga mig inte varför. man blir tydligen både bättre i sängen och får en platt mage. attans att det ska vara så dyrt bara! och ta sån tid! nej tacka vet jag bollsport! ballsport. cooolt. vad jag försöker säga är att jag är trött. riktigt sömnig alltså. men inget slår den gången i stockholm när jag var så attans trött att jag med 100% säkerhet såg john blund bland alla luftballonger. ni behöver ju inte säga det till någon, men jag är fortfarande säker på att det var han! vem annars är guldig och flyger omkring över stockholm med ett paraply? okej, det låter som att det blir psykhem nästa för mig...



GOD NATT.