Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Man tenderar att romantisera allt eftersom åren går

Det var vi i vår
generation

Som
åkte pulka

kullarna
tills det mörknade

Med våta vantar
och lyckliga kroppar
gick vi sedan hem

Ensamma
i mörkret

Då kunde man
sen tina upp
med varm choklad
och eventuellt
få titta


tecknat

Det var vi
i vårat
mellanmjölksland
och kalles kaviar
mackor

som
skrapade tårna i asfalten
hade nyponkrig
och lekte utomhus
på sommaren

Det var vi
under täcket

ryska posten
och spinna flaskan

sanning eller
konsekvens ?

Det var vi
som
växte upp

utan mobiltelefon
internet
och sms ångest

vi dansade tryckare
till
Berlin ( take my breath away )

vi
valde sida

synth
eller
hårdrock

och det var på
blodigt allvar !

Det var vi som växte upp
med
mupparna
trazan och banarne
Albert och Herbert
doktor snuggles

Arne Weise
var Gud
och
Kalle Anka var
Jesus

Det var vi
i våran generation




Fri vers av Ola Rydberg
Läst 366 gånger och applåderad av 11 personer
Publicerad 2007-12-12 21:30



Bookmark and Share


  lodjuret/seglare VIP
vad avundsjuk jag blir på dem
som var vem som då växte upp
andra var tvungna att se på sådan tv
i mer mogen ålder,
och då särskilt dokter Balthazar
men chokladen fanns förstås tidigt
liksom snö, kälke o tefat
det var allt långt före Refaat
men före dess kom skidigt
2007-12-14

    Trast
Ojoj, blir lite nostalgisk. Ack ja. Fint skrivet!
2007-12-14

  sistermoon
Ja! Det var bättre förr ... (åhh Gudars va jag känner mig gammal nu) - och ja, jag valde hårdrock, den var också bättre förr =))
2007-12-14

  Larz Gustafsson VIP
Nu är jag lite äldre. Född 1961. Men jag förstår precis vad du menar och tycker mycket om din dikt.
Utom det där med Gud och Jesus...
2007-12-14

    CaMillA
Helt klart var det så det var... tråkigt att vissa saker försvinner, men samhället är ju sådant, ständigt under förändring! Fint skrivet och jag blev barn igen när jag läste din text *tänker tillbaka* tack för den återblicken du gav mig! :)
2007-12-14

  © anakreon VIP
Dessa tårar fällde jag redan i slutet av 1950-talet då ungdomarna i stället för att idrotta och segla och gå stärkande långpromenader om söndagarna satt tysta på någon illa skött gräsmatta med en transistorradio tryckt mot örat.

Teknisk utveckling som mänsklig avveckling.
Ack ja...
Carl-Erik
2007-12-14

  isabel louise
romantisera på du..igenkännande som väcker glada barndomsminnen :) tycker synd om dagens barn som inte tillåts vara barn på riktigt..när jag var elva klättrade jag i träd, brydde mig inte om smink och om jag hade \"rätt\" kläder. det är skillnad nu.
2007-12-14

  Gawain
Trevlig historia det här. Många igenkänningar, mycket kul minnen. Tänker på dem som växer upp idag, vad mycke de går miste om. Allt handlar bara om att ha attityd, ny mobil och konstant msn..

Leker man alls nu förtiden, eller spelar man bara färdigprogrammerade spel och surfar mellan sms:en.

Tiden är märklig.
2007-12-13

    Nattviol
Jomenvisst, var det vi!!

alla gånger..
en helt annan tid, en
helt annan värld.. på
bara några decennier!

romantisera på du, det
har du rätt till!
(och vi med)
och du gör det mycket
bra - tack för dessa
minnen!

; ))
2007-12-12

  Lyckohäxan Enediel
Ja så undrar man då...vad ska dagens barn plocka fram för gobitar sen?
Härlig nostalgi...saknar Albert o Herbert...å Weise...å allt...:)
2007-12-12

  Cris
:-) ja..visst var det romantiskt då..
på vår tid ..!
2007-12-12

    Issand.
det är sorgligt.
men visst finns det kvar för min generation att göra också om man skulle vilja.
vemodigt

hur tiden förändras
allt fortare?
2007-12-12
  > Nästa text
< Föregående

Ola Rydberg
Ola Rydberg

Mina favoriter
den förgörande strävan